innan du öppnar din käft ...
Innan du öppnar din käft, o pratar en massa skit om mig . Så kanske du ska lära känna mig ? ..
O framförallt . Säg de till mig istället för alla andra ?! ...
Jag är så förbannat trött på att få höra att jag är egoistisk , lat , trött, elak , och att jag aldrig gör något varken hemma eller för andra . Att jag aldrig startat en tvättmaskin , att jag aldrig lagar mat , att min sambo gör allt själv , att jag bara kräver en massa från mina vänner , osv osv osv .. helt enkelt får jag höra väldigt ofta att jag är kort sagt totalt värdelös .
O de värsta är nog att ingen vågar säga något rakt till mig ,och ingen vågar ta reda på sanningen Heller för den delen!
Fega människor, äckliga smutskasta de människor ..
Vad har jag gjort för ont för att förtjäna det då ? ..
Jag vet då faktiskt inte alls ...
Jag är trött på att förklara mig , trött på att behöva stå upp för mig och mitt mående .
Bara för det inte syns utanpå så tror folk att man ska va frisk o kry .
Jag har inte blivit sjuk för att någon i 1sn tog en boll för mig när vi lekte . Jag har inte blivit sjuk för att jag förtjänar det för den delen Heller !
Hela mitt liv har jag fått stå ut med en massa skit . Jag har blivit missförstådd o alltid fått ta en massa skit för det .
Saker jag inte menat nå illa med har blivit totalt fel .
Jag har levt med ångesten så länge jag kan minnas . Den förstörde även för mig i skolan ..
Kunde sitta på lektioner ,få hjärtklappning , hjärtat rusade , jag fick panik , vart akut illamående , fick svårt att andas , ont i bröstet o tillslut fick jag lov att gå ut .
Jag förstod inte då att det var ångest , jag förstod inte själv att det va min kropp som sa ifrån ...
Jag mådde så dåligt på lektioner , eller bland folkmassor att jag ofta fick gå ifrån .. ingen förstod mig o jag fick skolk på mig o en massa skit både från skolan o hemmet .
Vilket jag förstår , skolk är ju inte okej !
Men jag mådde så dåligt så jag tyckte själv inte att jag hade något val ...
Dendär ångesten , förstörde en stor del av mitt liv ,utan att jag förstod . O utan att någon alls förstod .
Jag kände mig alltid otillräcklig , även om jag kämpade på o gjorde riktigt bra ifrån mig så tyckte jag att det alltid fanns något jag kunnat göra bättre .
Tillslut en dag på mitt jobb, kom min chef o prata med mig . Det slutade med en massa tårar, o jag skaka (fick panikångest , som jag då inte Heller förstod att det var )..
Jag gick hem , o har än inte kommit tillbaka till jobbet .
Jag hade bränt ut mig själv genom att kämpa så för andra o glömma bort mig själv . Att alltid vilja så mycket mer ..
Första veckorna på sjukskrivningen sov jag bara .
Idag har jag mestadels vakna dagar , men min ork är fortfarande väldigt nedsatt . Ångesten är kvar trotts medicin .. (o ja jag ska be om o ändra eftersom min inte hjälper .. )
Varje gång jag försöker resa mig upp så får jag alltid bakslag .
Men jag kämpar på ändå .
Jag vet att jag är så mycket bättre än va andra tror . Men just nu har jag kommit såpass långt i min behandling o min förståelse för min sjukdom . Att jag låter folk tro o tycka som dom vill .
Jag är inte lat , jag är inte värdelös .
O jag förtjänar inte Heller att få höra sånt , speciellt inte bakvägen .
Jag lämpar på , mot min sjukdom , vill kämpa mig upp !
Men det kommer ta tid och det får det göra .
Jag vill inte bli frisk för att någon annan ska se va jag kan o inte . Jag vill bli frisk för min egen skull .
O jag kommer bli det 👍✌
Såå .. innan du dömer mig kanske det är dax o ta reda på sanningen ist för att lura ihop något för att du inte har nå bättre för dig.. 👊👏
